Februarifeber

Jag har skrivit om hantverksnätverket Etsy tidigare i min blogg (länk till inlägget här)- ett av mina absoluta favorithangouts på nätet. I helgen pysslade jag med att sätta ihop mitt första Treasury, som ett inspirationsalbum med produkter på ett speciellt tema. Jag tänkte på grått vintermörker med slask och drömmar om våren, ny inredning och minnena av föregående år.

Här kan du titta på mitt treasury February Fever:

Skärmavbild 2014-02-03 kl. 10.44.14

Teckningskurs

Idag är jag hemma från jobbet och tänkte uppdatera min lite försummade blogg så att jag åtminstone har fått något vettigt gjort idag.

Jag och min syster påbörjade en teckningskurs på Folkuniversitetet i mars. En väldigt trevlig upplevelse hittills och oerhört skönt för hjärnan att få fokusera på att rita av stilleben i nästan två timmar i veckan. Läraren Gabor Berger är avspänd och trevlig samt lämnar mycket givande feedback, och det råder nästan alltid ett lugn och en tystnad i ateljén som gör mycket efter en hetsig arbetsdag. Efter första lektionen hade jag svårt att somna på kvällen för att jag kände mig så upprymd efteråt. Ganska konstig känsla efter att ha stirrat på ett gäng vaser en hel kväll… Men kanske är det så hjärnan behöver en god paus från datorn ibland.

DSCF2271
DSCF2280
Mitt absolut första försök. Jag är i sann Illustratoranda väldigt förtjust i kantlinjer på precis allt – läraren gav mig feedbacken att om det skall vara linjer, se till att de har lite personlighet och inte är helt jämna och raka. Ni kan se hans förklaringsstreck där uppe till höger.

DSCF2281
Min andra teckning. Svårt som attan med de där förbaskade porslinspjäserna. Den som blev bäst var fatet ovanpå koppen (som ni ser är det inte korrekta proportioner eller placeringar direkt) och det la jag absolut minst tid på. Det gav mig lite av en aha-upplevelse.

DSCF2282
Den andra lektionen fortsatte vi med stilleben och framförallt helhet. Det är svårare än man kan föreställa sig att hålla ljus, skuggor, blyertshårdhet, kantlinjer, former, komposition i åtanke samtidigt som man stirrar intensivt på objekten, och framförallt är det svårt att inte lägga handen mitt i teckningen och smeta ut färgen. 😉

DSCF2283
Här börjar det likna något, både med kantlinje och skuggning. Men så var det det där med det förbaskade handtaget på kannan………

DSCF2284
Tredje lektionen fick vi rita av objekt som var ljussatta. Det kändes jättekul att teckningarna plötsligt kom till liv med skuggor och blänk, men vad SVÅRT det blev – igen!

DSCF2285

Jag tog fram mina tuschpennor och roade mig lite på frihand. Det var väldigt roligt, men svårt att rätta till fel t ex i stil med konturen på skuggan ovan.

DSCF2286

Också kul att spåra ur lite med att slänga in färg mitt i allt monokromt.

DSCF2287

Förra lektionen blev vi ombedda att ta med ett eget objekt att rita av. Jag insåg snabbt att jag uppenbarligen har problem med att inse vad jag klarar av och inte eftersom jag satt där med min kamera i stål plast rattar och läder. Det var mycket suckande i rummet den kvällen då de flesta nog kände att de plötsligt längtade tillbaka till de ”förhatliga” vaserna. Uppgiften var iallafall att först rita litet och snabbt (snabbt i detta fall betyder 15-30 min) och sedan lägga en timme på att få med detaljer och dylikt. Nedan ser ni den detaljerade versionen. Även om perspektiven är muppiga och detaljerna inte är helt rätt så blev jag nöjd med min prestation och ser att jag har utvecklats från början av kursen.

DSCF2288

Jag kan för övrigt inte nog uttrycka hur viktigt det är att försöka lära sig till synes komplicerade saker ibland. Det är verkligen skönt att märka framsteg hos sig själv, och väldigt väldigt givande. Jag som mest jobbar med att lära ut har också tyckt att det är kul att sitta i skolbänken för en gångs skull och förstå hur det känns att vara elev. Nyttigt som attan.

DSCF2293

Om inte annat är det ju en ljuvlig ursäkt för att få handla nya pennor.

Skägg!

Jag fick tips av min fd kollega Dennis om att den fantastiska Skägg-gruppen på Facebook sökte en illustration till sitt coverphoto. Jag (som älskar skägg, speciellt att rita det) antog utmaningen snabbt och fick äran av den trevliga grundaren Nils att göra detta. Såhär blev resultatet!

Jag har under natten fått över 450 unika besökare från sidan, välkomna hit och tack för uppmärksamheten!

Bilden är gjord med ett scannat, vikt papper, en illustration i bläck och slutligen upplivat i Photoshop med lite färg.

Ett kort inlägg om bra brudar

Mycket insnöad på damer i musiken just nu med tanke på mitt vanliga skäggfokus. Några favoriter (vars album ni absolut måste kolla in – nämnda inom parantes under varje video) följer här!

Florence + The Machine – No Light, No Light (Ceremonials)

 


Ane Brun – Du gråter så store tåra (It all starts with one)


Kathleen Edwards – Change the sheets (Voyageur)


POLICA – Lay your cards out (skiva på väg)

Veckans inspiration: Karin Granstrand

När jag började fundera kring vem jag skulle välja först till denna kategori tänkte jag igenom en hel massa personer. Vänner, idoler, random människor och helt nya bekantskaper.

Den jag dock till slut bestämde mig för är Karin Granstrand, en konstnär boende i  Malmötrakten som jag har följt sen några år tillbaka efter att ha hittat henne via Gisela Fleischer (kommer garanterat i ett senare inlägg), vars blogg jag läst länge.

Karin är otroligt bred som konstnär, hon gör allt från att sy till att skapa sociala projekt i syfte att träffa människor, till mer abstrakt konst. I mitt tycke är hon kanske mest intressant för att hon hittar på så mycket nya saker hela tiden vilket både verkar inspirera henne och skicka henne framåt i konstprocessen (något som åtminstone jag tycker är svårt att göra – känner ibland att jag står still och stampar på samma ställe i flera månader). Se till exempel fantastiska Skicka en sak och Drick kaffe med mig (där ni även hittar mig i ett inlägg – jag och Karin träffades i höstas) som exempel.

Karin är väldigt inspirerade på flera olika plan. Hon kämpar, i stil med mig och andra kreatörer, för att få jobba med mer seriösa och stora projekt (dvs något man kan leva på) samtidigt som man parerar känslan av att samhället vill att man ska ”göra nåt vettigt av sitt liv” (vilket illustratörsyrket som frilans inte alltid känns som – 8 timmar med en bläckteckning kan ibland lämna en helt tom inombords) och den faktiska önskan att få leva på sin konst. Men Karin jobbar på och hittar på nya idéer, till synes helt utan att tröttna. Jag tänkte (genom min enorma blogg… hehe) hjälpa till att sprida hennes namn då allt hon gör är så sevärt. Hon skriver ofta om kreativiteten och rädslan och hur de ibland kan hänga ihop som två kompisar i någon sorts hatkärleksrelation. För mig är en sån blogg guld värd och något som manar mig framåt nästan mer än en del andra illustrationsbloggar där jag ibland kan få mer prestationsångest än inspiration. Vissa dagar.

Det är också väldigt kul att se utvecklingen som Karin har gjort på vägen. Hon har ägnat en hel del tid åt att pyssla ihop abstrakta figurer av saker som ”inte betyder något i sig” men som i ett sammanhang blir riktiga verk. Detta blandar hon upp med otroligt fina, roliga och spännande illustrationer både i bläck och vektorgrafik. Ofta med finurlig och illustrerande text.

Utöver det som precis visats så är Karin även en eminent kläddesigner och fotograf också. Detta plus att hon är duktig på att skriva texter man känner igen sig i. Det finns med andra ord många skäl att besöka hennes sida och blogg. Ofta.

Alla bilder tillhör och är lånade från www.karingranstrand.com .  

Viktiga saker.

Ibland designar man inte bara uppdrag till beställare, utan till sina nära och kära, projekt utan kommersiellt innehåll men med ett större syfte än så.

Igår gjorde jag en ny header åt just en sådan. Min pappa bloggar nämligen. För några år sedan i livet kunde man tro att hans framtida blogg skulle handla om motorer eller religion (två av hans största intressen, utav alla miljarder ämnen han kan otroligt mycket om) men tyvärr gjorde C-ordet inträde i min familjs liv i slutet på 2008 då han diagnosticerades med tarmcancer. Och som den skrivande journalist han är så kändes steget inte så långt till att dela med sig av sina upplevelser av svensk sjukvård.

Jag tycker att bloggen kan få tala för sig själv – den är mycket välskriven, inte för tung att läsa (ämnet i sig räcker ju i tyngd liksom) och väldigt informerande. Klicka här för att läsa.