Mexico, me gusta

Har nyligen spenderat 2 veckor i Mexico, vilket gjorde under för själen. Vi var i Playa del Carmen och glömde bort allt som heter jul, klapphets och tomtar. Det var väldigt, väldigt skönt. Trots de tropiska hällregnen varannan dag var det fantastiskt att kunna gå ut om kvällarna i kortärmad klänning och sandaler. Och mexarna är otroligt vänliga och humoristiska och är mycket glada i att skämta om saker som svenskar blir nervösa av, typ ”Om ni inte dricker margarita till frukost nu så kommer regnet att fortsätta. Vill ni ha det på ert samvete?”

DSCF3421

Lyktor i träden kunde man ju önska sig här hemma också, speciellt såhär års!

DSCF3602DSCF3505

Märklig bild från ön Cozumel där jag såg någon fågel, gissningsvis en gam? som satt på en vägskylt lite sådär filmiskt.

DSCF3539 Stenorm på Chichen Itza

DSCF3659En grym restaurang vid namn Almirante Pech. Den skarpögde kan se ösregnet utanför.

DSCF3559El Castillo, Chichen Itza.

DSCF3585På muren utanför en mayafamiljs hus.

DSCF3690Utanför en butik på Avenida 5 som sålde mycket rolig Frida Kahlo / Diá de los Muertos-konst, föreställande Maria Guadalupe.

DSCF3710Tur att man kan sin svartvittkonvertering i Photoshop, säger jag. Den här ansiktsfärgen var inte att leka med efter en dag i solen. Men en mojito gjorde gott!

DSCF3773Strand utanför Tulum

DSCF3782”Du får 200 pesos om du går in där” sa min syster hela tiden när vi promenerade längsmed tät djungel. Har aldrig tidigare känt rädsla för vilda djur, men här fick jag plötsligt för mig att en krokodil skulle kunna kika fram lite varstans.

DSCF3789Ok, lite juldekor fanns det väl.

DSCF3450Syster & mamma. Här har jag fotat med ett orange Kolafilter som man håller över blixten och och får den varma tonen i bilden.

DSCF3640Strand i Akumal

DSCF3507Klippor på Cozumel

DSCF3497Maffig pelikan i Cozumels hamn.

 

Jag kan varmt rekommendera en resa till Mexico! Tre saker man bör tänka på bara.

1) Omdömena om restauranger på TripAdvisor måste tas med en nypa salt. Flera av de i absoluta toppen har inte förtjänat sina hyllningar alls. När vi chansade och gick in på något ställe vi promenerat förbi (och inte googlat fram) fick vi ofta väldigt god mat. Precis tvärtom när vi valde, av Tripadvisors recensenter, välrenommerade ställen.

2) Flyger ni charter – förbered er på en bökig resa. Ingen vettig mat på planet under 13 timmars resa gör många griniga, och har man bagage som väger över 20 kg tar flygbolaget 25 dollar per kg extra. När man ska resa bort 2 veckor så är det svårt att packa för mindre, speciellt på vägen hem. Flygresan är dyr som den är, så det kändes lite surt. Dessutom hävdade flygvärdinnorna att man inte fick använda sina egna hörlurar till filmerna, för att det förstörde datorerna i planet. Eh okej…

Bästa restaurangen vi provade i Playa del Carmen var Aguachiles, en till synes enkel matkedja med mjuka tacos serverade på plasttallrikar insvepta i plastpåsar(!) men herreguuud vad gott. Rökt tonfisk, tempurafisk, friterade vitlöksskott, koriandersås, inlagd rödlök… och man åt lätt en stor middag för tre personer för totalt 250 kronor inklusive dricka. Otroligt prisvärt!

Bokomslag

Innan min pappa gick bort så hann han skriva en bok vid namn ”Min är hämnden”. En roman som utspelar sig på 1500-talet innehållandes äventyr, riddare, skepp, natur, kärlek, religion och allt man kan önska sig. Under tiden som gått efter hans bortgång sommaren 2012 har skribenten och författaren Ewa Klingberg bearbetat boken och jobbat med både äventyr och text. Det börjar så småningom bli en färdig bok och det ska bli väldigt spännande att se den utgiven.
Jag har gjort omslaget, och vill gärna visa ett ganska så färdigt utkast. Återkommer när den förhoppningsvis når butikerna!

omslag-framsidaÅret är 1543 och konungens befallningsman mördas under mystiska omständigheter. Ett mord som måste tystas ner till varje pris. Bonden på Klostergården blir en lämplig gärningsman, som dödas under ett flyktförsök. Hans unge son Emanuel blir stående på bar backe och väljer att följa änkan Sigrid, då hon lämnar Sverige som inte längre välkomnar katoliker inom sina gränser. Resan till Toscana blir strapatsrik och mer än en av de resande bär på hemligheter, som inte bör komma i dagern. 

”Min är Hämnden” är en hissnande familjesaga som utspelar sig i en tid då religionen bytte skepnad och en ny tid stod för dörren. 

 

 

Kreativa uppmaningar

För att hålla igång min kreativitet brukar jag anta en del veckoutmaningar i stil med Fotosöndag och Torsdagstema. Den senare, Torsdagstema, kan jag känna tar lite för mkt tid för mig som jobbar mer än heltid – Fotosöndag är mer direkt och enkelt att skapa – det räcker oftast med att låta temat sjunka in lite under veckan och när man är redo att ta fotografiet går det på några minuter. Men jag har saknat ett liknande uppdrag inom grafisk design.

Anyhoo. Jag blev inbjuden av min gamla kollega, Niklas, att joina gruppen ”En ism i veckan” på Facebook. Första temat var verkligen svårt i mitt tycke – Minimalism – jag som är en person som gärna har rutigt, randigt och prickigt på mig samtidigt och älskar brokiga detaljerade illustrationer med mycket att titta på kände mig lite som ett frågetecken inuti.

Och! Däri hittade jag inspirationen. 🙂 Här är mitt bidrag. Gjort i Illustrator.

Den oporträtterbara mannen

Illustrationens första uppgift är att illustrera. Självklart. Inte alltid att porträttera – det kan snarare ses som en bättre och starkare illustration om bilden ifråga har personlighet mer än realism. En smaksak såklart; jag blir alltid överjävligt imponerad av konstnärer i stil med Maria Björnbom Örnberg och Anna Ritar som båda jobbar porträttlikt om än ganska olika, men det råder aldrig något tvivel om vem de har porträtterat. Både tack vare att de prickar in en del drag hos personerna som inte går att ta miste på, men också en professionalism i avbildandet såklart.

Men så har vi de där personerna som tillhör de mer svårporträtterade. Typ Justin Vernon från Bon Iver, en stor idol hos mig. Såhär ser han ut:

Titta på dessa bilder gjorda av Jeff RogersMary MachinKellyMike LoweryLes Deux Foxes, Zack, Leslie Herman – de är alla fina porträtt, men de är rätt långt ifrån lika Justin Vernon faktiskt. Och då menar jag att man nog inte hade kunnat gissa vem det var om man inte hade sett namnet under bilden; alternativt varit så insnöad som jag att man kopplar alla med flanellskjorta och försvinnande hårfäste till Justin Vernon just. 😉

Jag vet inte varför han är så svår. Han ser förvisso rätt speciell ut med sina bruna, lite snedställda (”tjugo över åtta” som min syster kallar det) ögon, stora skägg och spretiga hår. Men han borde inte vara riktigt så knepig att avbilda. Jag vet inte vad det handlar om. Själv vet jag att mina porträttskills skulle kunna vara bättre, men att så många andra skulle tolka hans ansikte till oigenkännelse tycker jag är lite intressant.
Mina egna försök.

Lite VÄL noppade ögonbryn till vänster och till höger var det så mkt perspektivfel över ögonen att jag inte kunde göra annat än att täcka över dem.

Den gången jag lyckades bäst ser han mest sur ut… samt lite som en bäver i profil. Och då är det nog mitt 5-6:e seriösa försök…

Men det finns såklart de som lyckats, ändå. Jag TROR att det här är den bästa bilden jag har sett. Charlie Bearman verkar förvisso vara en fantastisk illustratör, men ändock. Både Vernon och hans ”själ” skiner igenom den här bilden. Tycker den är smått fantastiskt. Måste jobba på att komma till den nivån!


Copyright  Charlie Bearman

Bruce, Beards & Birds.

Min syster fyllde 27 år igår och det firade vi med kalas och karaoke. En aning hes och trött idag, men det var helt klart en superbra kväll. En av höjdpunkterna var Louises kompis Mattias ständiga körande från Bruce Springsteens ”Thunder Road” oavsett vilken låt någon annan sjöng… Ganska så fantastiskt att höra Thunder Road mitt i Total Eclipse of the heart t.ex.

Min födelsedagspresent till henne blev en illustration efter att hon bett mig att tillverka något till ramen ovanför klaffbordet i hennes kök. Meningen ”Jag vill ha skäggiga fåglar” gav en del bilder i huvudet men efter att ha försökt montera på skägg på något som redan är rätt hårigt fick jag till slut infoga något mer, och vad passade då bättre än Bruce Springsteen, Louises favoritartist.

Hej världen.

Anno 1997 började jag att göra hemsidor via ett företag vid namn Angelfire. Fantastiska sidor med brinnande gif-animationer, femton olika färger på texterna samt blinkande länkar. Jag kallade mig då Crisis och var 16 år gammal.

Saker har förnyat sig. WordPress är ett fantastiskt verktyg för att bygga hemsidor med. Man behöver inte ens blanda in program som Dreamweaver eller koda en massa rader för att göra något riktigt tjusigt.

I den här bloggen kommer jag att skriva om allt som rör illustration, foto, kreativitet, design, hemsidor, Adobepaketet, inspiration, böcker, tips, länkar osv. Du är varmt välkommen att följa mig här.

/C