Veckans inspiration: Kathleen Lolley

Det finns illustratörer och konstnärer som man gillar, och så finns det de man älskar. Starkt ord, men när man känner ett vagt åååååh inombords varje gång man ser en ny bild och att ha-begäret bubblar upp inom en när man föreställer sig dessa otroligt vackra motiv i en ännu vackrare träram (förslagsvis) på ens vägg så är det väldigt nära kärlek.

Jag trillade över Kathleen Lolley första gången på MySpace då ett dåvarande favoritband, The Tiny, hade släppt skivan Starring: Someone like you med denna illustratör som omslagskonstnär. Lolley målar ofta motiv med, vad som kanske räknas som ganska vanligt  just nu (och även några år tillbaka), nämligen ugglor av alla de slag. Ett motiv man i ärlighetens namn kanske tröttnar lite på efter ett besök på Lagerhaus eller IKEA där man ser dem i alla möjliga former; mönster på tyg, på kaffekoppar, i ramar, som salt- och pepparkvarnar.

Men Lolley gör något annat med sina varelser. Hennes ugglor och fåglar ser inte alltid så väna ut. De har skumheter för sig i bilderna, de klär ut sig, de fångar månen, de äter upp andra djur med mera. För mig som hyser en nästintill barnslig förtjustning i gamla religiösa och ockulta motiv i stil med Hans Arnolds så trycker det på alla gilla-knappar inombords samtidigt.

Kolla gärna in hennes Etsyaffär där man ibland även kan hitta kuddar och väskor med tryck av densamma. Väl värt ett besök.

“Bird Dream of Olympus Mons”


“The Sudden Growth of Seeds Well Planted”


Skivomslag till Young Widows skiva In and Out of Youth and Lightness. Lyssna här.


Hello Moon!


Captive Light


Can’t Let Go
Alla bilder tillhör Kathleen Lolley.

Translation
There are illustrators and artists that you like, and then there are those you love. Strong words perhaps, but when you feel that vague Ooooh inside every time you see new artwork on her blog and the have-to-have desire bubbling up within you when you imagine these beautiful designs in an even more beautiful wood frame feels very close to love.

I found Kathleen Lolley for the first time on the nowadays ancient community MySpace when a band i like, The Tiny, had released the album “Starring: Someone like you” with Lolley as a cover artist.

Lolley seems to be mostly working on what might count as a fairly common motif at the moment, namely owls of all kinds. You find them at Swedish interior stores like Lagerhaus or IKEA where you see them in all shapes, patterns on fabric, on coffee cups, in frames,  salt and pepper shakers etc.

But Lolley’s owls are different. Dreamlike, sometimes evil, with human legs and long nails, they dress up, they catch the moon, they eat other animals among other things. For me, that harbor an almost childish delight for ancient religious and occult motifs in the style of Swedish illustrator Hans Arnold, it just hits all of my like buttons inside simultaneously.

Check out her store on Etsy or her portfolio where you can find a great collection of her art and follow her work. Well worth a visit.

All images belong to Kathleen Lolley.

 

Pennor & ballonger

I veckan fyllde min vän Christian år. Efter att ha fått följande svar på min fråga om vad han önskade sig i present…

… så bestämde jag mig för att hitta på något eget, nämligen försöka få ihop en illustration baserat på lite saker han gillar; tjusiga pennor, flygfarkoster och flickor med rosetter i håret. Såhär blev den.

Ett kort inlägg om bra brudar

Mycket insnöad på damer i musiken just nu med tanke på mitt vanliga skäggfokus. Några favoriter (vars album ni absolut måste kolla in – nämnda inom parantes under varje video) följer här!

Florence + The Machine – No Light, No Light (Ceremonials)

 


Ane Brun – Du gråter så store tåra (It all starts with one)


Kathleen Edwards – Change the sheets (Voyageur)


POLICA – Lay your cards out (skiva på väg)

Kreativa uppmaningar

För att hålla igång min kreativitet brukar jag anta en del veckoutmaningar i stil med Fotosöndag och Torsdagstema. Den senare, Torsdagstema, kan jag känna tar lite för mkt tid för mig som jobbar mer än heltid – Fotosöndag är mer direkt och enkelt att skapa – det räcker oftast med att låta temat sjunka in lite under veckan och när man är redo att ta fotografiet går det på några minuter. Men jag har saknat ett liknande uppdrag inom grafisk design.

Anyhoo. Jag blev inbjuden av min gamla kollega, Niklas, att joina gruppen “En ism i veckan” på Facebook. Första temat var verkligen svårt i mitt tycke – Minimalism – jag som är en person som gärna har rutigt, randigt och prickigt på mig samtidigt och älskar brokiga detaljerade illustrationer med mycket att titta på kände mig lite som ett frågetecken inuti.

Och! Däri hittade jag inspirationen. :-) Här är mitt bidrag. Gjort i Illustrator.

Den oporträtterbara mannen

Illustrationens första uppgift är att illustrera. Självklart. Inte alltid att porträttera – det kan snarare ses som en bättre och starkare illustration om bilden ifråga har personlighet mer än realism. En smaksak såklart; jag blir alltid överjävligt imponerad av konstnärer i stil med Maria Björnbom Örnberg och Anna Ritar som båda jobbar porträttlikt om än ganska olika, men det råder aldrig något tvivel om vem de har porträtterat. Både tack vare att de prickar in en del drag hos personerna som inte går att ta miste på, men också en professionalism i avbildandet såklart.

Men så har vi de där personerna som tillhör de mer svårporträtterade. Typ Justin Vernon från Bon Iver, en stor idol hos mig. Såhär ser han ut:

Titta på dessa bilder gjorda av Jeff RogersMary MachinKellyMike LoweryLes Deux Foxes, Zack, Leslie Herman - de är alla fina porträtt, men de är rätt långt ifrån lika Justin Vernon faktiskt. Och då menar jag att man nog inte hade kunnat gissa vem det var om man inte hade sett namnet under bilden; alternativt varit så insnöad som jag att man kopplar alla med flanellskjorta och försvinnande hårfäste till Justin Vernon just. ;)

Jag vet inte varför han är så svår. Han ser förvisso rätt speciell ut med sina bruna, lite snedställda (“tjugo över åtta” som min syster kallar det) ögon, stora skägg och spretiga hår. Men han borde inte vara riktigt så knepig att avbilda. Jag vet inte vad det handlar om. Själv vet jag att mina porträttskills skulle kunna vara bättre, men att så många andra skulle tolka hans ansikte till oigenkännelse tycker jag är lite intressant.
Mina egna försök.

Lite VÄL noppade ögonbryn till vänster och till höger var det så mkt perspektivfel över ögonen att jag inte kunde göra annat än att täcka över dem.

Den gången jag lyckades bäst ser han mest sur ut… samt lite som en bäver i profil. Och då är det nog mitt 5-6:e seriösa försök…

Men det finns såklart de som lyckats, ändå. Jag TROR att det här är den bästa bilden jag har sett. Charlie Bearman verkar förvisso vara en fantastisk illustratör, men ändock. Både Vernon och hans “själ” skiner igenom den här bilden. Tycker den är smått fantastiskt. Måste jobba på att komma till den nivån!


Copyright  Charlie Bearman

Skafferiinspiration

Den här helgen har i vanlig ordning gått ganska snabbt. Igår övningskörde jag mellan 12-13.20 och sen svängde jag förbi mataffären nära körskolan för att handla lite lunch. Min hjärna och plånbok är sällan sammankopplade och igår var inget undantag – jag hittade nämligen två helt fantastiska förpackningar vilket gjorde att jag helt glömde av att innehållet i dem är rätt ointressanta för mig. Tänkte dela med mig av dem här:

Först ut – detta ljuvliga te från Clipper.

Den till synes handritade fonten ihop med färgvalen och de små söta illustrationerna är fantastiska ihop med det råa kartongvalet och den mjuka formen. Att jag sällan har sömnproblem och inte direkt är i behov av ett sömnte är sekundärt.

Ett liknande fenomen drabbade mig i dryckessektionen och jag som (tro det eller ej) har kallt kranvatten som favoritdryck köpte en typisk läskeblask – en ganska sliskig sådan med flädersmak. Från Belvoir Fruit Farms.

Post

Plötsligt händer det.

En mörk måndagskväll när man snabbt kollar postfacket på väg hem från jobbet och förväntar sig hitta de sedvanliga räkningarna och så finns där istället en avi på ett paket att hämta ut. Istället för att släpa sig in i lägenheten med matkassarna skuttar man till postuthämtningsstället och hittar följande.



Snälla Justin Plakas (omnämnd i förra “Veckans inspiration“) har skickat mig en print på en jättetjusig illustration han har gjort. Passar finfint på min allaminabrasaker-hylla hemma!

Nu ska jag skriva ett svar.

Februari

Jösses amalia. Inte blev det någon “veckans inspiration” den här veckan, så jag lovar dubbelt upp nästa!

Jag ägnar mig just nu åt följande:

Köpte skärmatta och kniv på Panduro i veckan och ägnade hela fredagkvällen (jag är väldigt party som ni märker) åt att skära ut bokstäver. Kan inte riktigt avslöja vad det ska bli än, men det kommer.

Älskar att kombinera “riktiga material” med Photoshop.

(Såg för övrigt Midnatt i Paris samtidigt med förhoppningen om att de parisiska vyerna skulle höja min inspirationsgrad. Vill meddela att det gjorde den inte. Kul idé men fånig film och jag vill nog hävda att Owen Wilson enbart fungerar i Zoolander. Okej, möjligen även i Darjeeling Ltd.)